Jesus christ, Zavannah är helt op ad køre, hon vill leka och far fram som en bulldozer, tackar charkan som säger ifrån gång på gång.

Nu har jag delat på dem, och också rådfrågat uppfödaren som är duktig på alla raser.

Han skrattade lite åt att terrier är terrier, så sa han ha dem lite åtskilda, rasta Zavannah ordentligt och gå sen en tur tillsammans med Zaharah och henne. Ge det några dagar och det kommer funka fint.

Hon är så cool nykomlingen.
Och det bästa av allt, min dotter och hon bondade direkt. Det varmer i mitt hjärta..

Vi väntar i bilen, jag och dottern, på mötesplatsen vi avtalat.

Han kommer med hunden strax efter 12. Han skulle ändå denna väg för att lämna kullsyskonet till min, fast lite längre upp I landet, och erbjød sig därför att lämna henne på vägen.

Fick ett mail idag från STPS. Jag vann, fick igenom min överklagan.
Bara lite sent då jag nu missade jobbet jag hade ordnat, har flyttat till Sverige, bokat en hund, och ska börja på nytt jobb här.

Fan den sved ändå och grumlade min glädje lite..
Om bara min kæreste hade velat hjälpa mig tidigare, OM inte OM.. Hade jag haft möjlighet att få autorisation och ett riktigt bra och välbetalt jobb I Danmark.
Men så var det de där med min kæreste, och alla problem..

Jag är så tacksam, över alla människor som bryr sig. Mitt x från Stockholm ringer och kollar hur jag har det, två kollegor från min sista arbetsplats ringer och skriver, frågar hur jag mår och tipsar om jobb.

(Zavannah som liten. Vad fort det gick, och nu är hon redan en stor tjej på 8,5 månader.)

Och så självklart min bästa vän I världen, alltid vid min sida när jag behöver det. Zarah.

Ikväll ska jag ta en sömntablett, hoppas få sova ordentligt, och imorgon kommer Zaharah.

Jag blev precis inkallad till intervju, för en fast tjänst, på fredag.
Det gjorde mig glad.

Och Stella i Danmark hon ville gärna vara min referens, och säga bra saker.
Så jag är så tacksam..

Nu dricker jag kaffe med dottern och så ska vi gå ut I skogen med Zavannah. Det har äntligen slutat regna, och man kan ana solen bakom molnen.

Jag somnar sent om natten, vaknar tidigt om morgonen, ibland redan klockan fem.
Jag sover som mest, en slummer av 5 oroliga timmar.

Jag kan inte ens märka tröttheten om dagen, min hjärna är ockuperad och den går på högvarv.

Jag kan inte riktigt ta mig samman, och då jag fick ett vänligt svar från Danmark om att vara min referens, brøt jag ihop och græt så att jag var tvungen hålla in till sidan av vägen med bilen.

Jag vet att det jag gör, den väg jag tagit, är det enda riktiga för mig, men mitt hjärta gråter inombords.

Jag kämpar hårt för att hålla alla känslorna på plats inom mig, men ibland lyckas det inte, dörren står plötsligt på glant, och en stormflod hotar att dränka allt i dess närhet.

Det här året har innehållit så många saker, både fantastiska och helt förfarliga, det är mycket som ska falla på plats, accepteras, och bitvis känner jag mig så jävla misslyckad, fast det inte ens är mitt fel.
Men jag valde fel relation, en gång till.